En del är ganska sega på att fatta saker och ting. Och som jag sa åt dig redan i måndags, så är du jävligt okänslig som vill ha sex med mig precis efter jag och Lars gjort slut. Visst du bad om ursäkt, men vad frågar du idag då? SAMMA SAK! Din jävla idiot. Om jag inte haft sex med dig under dom 5 år vi känt varandra så tror du verkligen att jag kommer vilja ha det i framtiden också? Nej du, så jävla desperat blir jag fan inte. Jag tror fan inte ens jag har gett dig en kram under dom här 5 åren. Ska jag då knulla med dig? Haha. Jag är så less på typer som inte fattar.

Killar har fan bara en sak i huvudet, och då menar jag inte det stora huvudet, för där finns fan ingenting verkar det som.

Jag är så less!

Kanske ska hitta på att jag har blivit en nunna eller sytt igen F**an eller nått, kanske han ger upp då?

Fattar du vad jag menar?

***************************************

Idag så ska man inte säga fel sak till mig.

Visst, jag saknar Lars. Men inte betyder det att jag kommer gnälla om att bli ihop med honom igen. För det funkade inte för oss som ett par. Det var vi överens om, det kände vi båda två. Speciellt då inte dom rätta känslorna fanns kvar. Men det var ändå en trygghet.

Men vart fan är min trygghet nu? Visst har jag Thor, men det är jag som är hans trygghet. Men visst känns det ändå tryggt att ha honom nära.

Känner att jag behöver skriva av mig lite, för att bearbeta lite åt gången. Kan ju inte släppa ut allt på en gång. det där med bryta ihop och gå vidare. Är ju lite svårt att göra för mig, har ju Thor att tänka på, att försöka skaffa nya rutiner, ett nytt liv, ett nytt hem. Jag försöker sysselsätta mig med saker för att inte tänka, försöker ha sällskap, men känner att det är dags att vara själv också. Jag försöker som sagt bearbeta lite åt gången, på kvällarna när Thor sover. Men det kommer bli ett långt arbete, för jag kan inte gråta hur mycket som helst, inte skrika ut alla mina känslor... jag måste vara tyst. Vill ju inte väcka Thor eller oroa honom. Så jag gråter lite varenda kväll då alla tankar och känslor svämmar över. Men gråter bara så mycket att jag kan somna eller samla mig igen. Ibland så händer det någongång under dagen, som nu. Men jag brukar ändå kunna återhämta mig väldigt snabbt så länge jag inte pratar, för då brukar jag kunna stänga av mina känslor eller trycka undan dom. För nu måste jag vara stark. För Thors skull.

Känner att jag nog kommer bli en bitter-Anna igen, ni som kände mig förr. Men det hjälper mig igenom det här. Jag är då egentligen inte bitter mot människor, jag är mest en cyniker.

För ärligt talat. Livslång kärlek.. det existerar bara mellan förälder och barn. Någon annan kärlek finns fan inte, inte iallafall som håller i sig. Visst finns det gamlingar som varit ihop i typ 100 år, men det är för att med tiden är det bara en vana, en rutin, man vet inget annat liv än att vara ihop med just den personen. Och sen så blir man senil med åldern och glömmer bort alla misstag den andra och man själv gjort. Och när man ändå vet att kärlek inte är livslång, varför blir man då ihop med en människa? Visst kan man få en fin tid tillsammans, men det kan man få utan att vara ihop. Sex är alltid sex. Närhet är alltid närhet. Man ska inte behöva fästa sig så mycket vid en enda människa. Visst, man kan inte rå för sina känslor. Men bara för att man älskar någon så behöver man inte bli ihop, det kan man bestämma över. Men så är ju världen, när man älskar varandra så ska man bli ett par och bilda ett liv tillsammans, helst skaffa barn också. Men om man ändå vet att kärleken inte är livslång, så vet man att allting har ett slut. Och att när det tar slut, så kommer smärtan. Och har man barn tillsammans, så kommer det bli så mycket svårare att gå vidare med sitt liv som ensam, eftersom man måste träffa personen hela livet pga barnen. Så varför gör man det?

Och nej, jag ångrar inte min tid med Lars, och nej, vi är inte osams. Och jag ångrar verkligen inte att jag och han fick Thor. Thor är det bästa i mitt liv. Thor är min enda livslånga kärlek.

Så... nu har jag skrivit av mig. Funderade först på att lösenords skydda inlägget, för jag inte ville att någon skulle tycka synd om mig eller få skuldkänslor. Men sen kände jag, att det här är en del av mig. En del av den jag är. Men nu ska jag ta på mig min "må-bra"mask och krypa in i mitt skal igen.

Så.. jag mår bra.

Min favoritlåt. One Last Breath med Creed. Hörde den första gången då jag började dejta Lars. Den är så jävla bra. Men sista versen... ja... funderade först på att inte skriva ut den, för att den kan misstolkas.. Men vill jag visa hela "låten", så får den vara med ändå.

Please come now I think I'm falling
I'm holding to all I think is safe
It seems I found the road to nowhere
And I'm trying to escape
I yelled back when I heard thunder
But I'm down to one last breath
And with it let me say
Let me say

Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking
That maybe six feet
Ain't so far down

I'm looking down now that it's over
Reflecting on all of my mistakes
I thought I found the road to somewhere
Somewhere in His grace
I cried out heaven save me
But I'm down to one last breath
And with it let me say
Let me say

Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking
That maybe six feet
Ain't so far down

Sad eyes follow me
But I still believe there's something left for me
So please come stay with me
'Cause I still believe there's something left for you and me
For you and me
For you and me

Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking

********************

Ska se om jag vet hur man klistrar in den fram youtube. jag har ju inte så bra minne på hur man gör sånt :P

Musikvideon är lite.. ja... men man får höra låten iallafall.. tror jag. för jag har ingen högtalare på den här datorn :P