Idag har jag mest busat och myst med Yaya. Och fotat. Jag tror jag fotade ca 100 bilder på henne bara idag. Och två videoklipp. Jag försöker samla så många minnesbilder av henne nu, visserligen har jag minnen med henne, både bra och dåliga, men mest bra minnen. Då hon första gången kom på inkallning. Då vi var på agilityuppvisningen i norrfjärden, hon såg så lycklig ut när hon hoppade alla hinder. Då jag träffade henne för första gången och hon kom darrande och stressad fram och böjde sitt huvud mellan mina ben. Hon vågade då inte nosa mig i ansiktet riktigt. Men direkt jag tog kopplet så kollade hon på mig och följde mig utan problem in i bilen, hon lade sig t o m mot mitt knä under resan hem.

Jag vet inte om jag kommer orka skriva om morgondagen. Vi märker. För jag vet inte hur jag ska förklara hur det känns eller hur det såg ut när min kärlek, mitt hjärta, min lilla yaboo, min Yaya försvinner från mitt liv. Hon dör.