Imorse kl 8 var det skrik och panik. Thor hade lyckats ramla ner från sängen, när jag låg och halvsov bredvid honom. Jag hade ändå använt flera täcken för att bulla upp kanten, men jag hade glömt av fotändan på sängen, där han aldrig krypit till förut. Så efter flera panikslagna samtal som väckte en del, så lugnade jag mig och ringde akuten. För Thor skrek bara i ca 4-5 minuter, sen satt han tyst i min famn och kollade sig omkring, visserligen kom det ett gnäll ibland, men det var mest jag som grät. Akuten sa att det var ingen fara, att jag inte behövde komma in. Om han började må dåligare under dagen skulle jag givetvis komma in, men annars så kunde jag ta det lugnt. Så nu har han en stor fläskläpp och fick duscha imorse, för att han hade så mycket torkat blod på sig. Jag har lärt mig att munnar blöder väldigt mycket.

Jag vill att Lars ska komma hem från Luleå. För jag kan inte slappna av när Thor sover i våran säng nu, för då sitter jag och vaktar. Ska försöka lyckas få honom att sova i sin egna säng, det är inte det lättaste, eftersom han vill ha närhet och speciellt värmen, och han är expert på att sparka av sig täcket.

Mycket man vill, men lite man får. *mutter*

Jag är en dramaqueen.