Nu står jag inför ett väldigt svårt beslut, som jag egentligen redan har tagit. Jag måste låta Yaya få somna in. Hon är såpass osäker och ostabil att hon är en fara för barn. Hon har inte gjort något mot Thor, men mot andra barn så har hon markerat kraftigt som jag berättade om i förra inlägget. Och det är inte första gången hon markerar, men jag trodde att jag skulle få henne att få bättre självförtroende, känna sig tryggare, lära sig att barn är snälla. Men jag misslyckades. Det går bättre i perioder, men jag vill inte riskera att hon skadar ett barn (när den bra perioden helt plötsligt tar slut) och framförallt inte Thor, då skulle jag inte förlåta mig själv. För tänk om (som mamma sa) hon skulle bita Thor över ansiktet när han springer fram eller något när han är nått år. Vad skulle jag göra då? Min son skulle få leva med ärren eller värre, för att jag chansade och behöll en ostabil hund. Det skulle jag inte klara av att leva med.

Så nu är beslutet taget, att så fort jag får råd så ska jag avliva Yaya. Jag hoppas bara det inte tar alltför lång tid, för varenda gång jag ser henne nu så känns det som om jag sviker henne.

Precis som rubriken säger så sa Thor pappa idag. Min underbara fina lilla kille är så duktig. Tyvärr så missade jag när han sa det för jag var ute och kastade boll med Yaya och Csipra, men jag har fått höra det av Lars och hans familj. Kul. Jag missar min sons första ord. Det tog ett tag innan hormonerna kom och jag gick in i ett rum och grät. Grät så in i helvete för att jag missade min sons första ord. Och när dom berättade om det så glädjes jag inte åt att dom ville berätta det och hur det lät, det kändes bara som om dom strödde salt i såren. Det gjorde så ont i mig. Dom försökte få Thor att säga "pappa" igen, så brydde jag mig inte, jag log utåt men inåt hade jag bara lust att skrika "sluta". Jag är säkert orättvis, jag vet. Men jag har verkligen sett framemot att få höra min sons första ord, och helst ensam med Lars. Och sen ringa mamma och berätta det. Men nu sabbades det. Nu får jag ringa mamma och berätta att Thor har sagt sitt första ord, det var pappa, men tyvärr så hörde inte jag det, så jag kan inte berätta hur det lät. Men jag är ändå glad över Thors utveckling och att han är så duktig och redan skrattar på riktigt och har pratat. Han springer i gåstolen. Han är så underbar, min lilla kille som blir stor nästan för fort enligt mig.

Jag är ju inte ledsen att "pappa" var första ordet och inte "mamma". Det jag är ledsen över är att jag missade det.

Och vi har haft ett bakslag med Yaya idag. Hon verkligen markerade på allvar mot lilla Oliver (6-7år). Visserligen vet han om reglerna att inte klappa henne när hon ligger ner eller är platsad. Men han är ju bara barnet och hade glömt bort det förmodligen, för hon ser ju så snäll ut. Men hon nuddade honom inte, utan bet i luften (som sagt, hon markerade) men det är ju inte acceptabelt det heller.

Nej, det har varit mycket idag. Det är både en bra dag och en dålig dag samtidigt.

Men Yaya har fått spirnga lös idag i Lillpite och leka med bollen och pinnen och Csipra och Tubbe. Det var kul att se henne så lycklig. Hon är gjord för att springa. Min vackra tös.

Nu ska jag ge min son mat och mysa med honom ett tag.