Nu har jag bokat tid för avlivningen på Yaya. Jag valde distriktsveterinären Andrus den här gången, för jag har träffat honom förut och tyckte då om hans lugna energi och han kommer hem till oss för avlivningen. Så då slipper Yaya stressas så mycket som hon gör på djurkliniken. Rickard från krematoriet kommer sedan och hämtar upp henne. Detta ska ske på måndag om det gick bra för Rickard, Andrus skulle ringa honom. Fan vad jobbigt det här är. Jag har ändå lyckats stängt av mina känslor ganska mycket nu när jag pratar om avlivningen. Jag måste försöka hålla mina känslor i schakt just nu för att klara av att genomföra detta. 

Jag försöker få tag på Sara för att be henne vara med oss under avlivningen, jag känner att jag skulle behöva hennes stöd hos mig.

Yaya reagerar igårkväll när jag tryckte på hennes mage, hon tjöt rakt ut och drog sig undan. Så tarminflammationen är kronisk som den första veterinären sa i höstas. 

Min älskade Yaya. Jag behöver dig i mitt liv ju, du är ju min Yaya.

Det är ju du och jag... Du och jag är ett. Jag älskar dig.