Ja, livet är ganska roligt ändå, fastän man får sina smällar och svackor.

Jag är hundvakt igen åt Spice, han kom till mig igår. Det lilla sötnosen. Och jag inbillar mig att på dom här tre dagarna som vi varit ifrån varandra så har han blivit större. Jag försökte klippa hans klor idag, men han var för rädd och gnällde och försökte springa iväg, så jag naggade bara lite med klotången på en av hans klor när han lugnat sig. Sen så fick han godis och beröm för att han var lugn. Jag vill inte pressa honom, eftersom han var rädd och orolig. Jag måste bygga upp hans förtroende mer för mig, innan jag gör en sådan sak. Och eftersom han inte är min hund, så kan jag inte träna honom som jag tränar hundar med kloklippning, eftersom han kan bli förvirrad om ägarna gör på något helt annat sätt. Så det överlåter jag åt ägarna. Jag skulle egentligen duscha honom idag. Men först ska jag se Bones, sen får han duscha. :)

Ärlighet vara längst sägs det. Och det stämmer.

Men ibland så är man -för- ärlig, och man måste tänka på så att man inte är det och sårar personen. Jag brukar säga att fråga inte om du inte vill veta svaret. Det har en del människor fått erfarat.

Fastän du är ganska ny för mig, så känner jag att jag kan vara helt ärlig med dig. Jag kan vara -för- ärlig med dig. För jag känner själv att du är en ärlig människa. Jag kunde t o m berätta vilka diagnoser jag har, jag kunde t o m berätta om att jag har svårt att gilla paddor fastän jag vet att du har en sådan katt med den färgen. För du vet att jag inte säger sådant för att såra dig, du vet att jag inte menar att jag inte tycker om katten, för jag har inte ens träffat den katten än. Och du dömer mig inte för hur jag uttrycker mig eller för vilka diagnoser jag har eller vilka jag har i min familj eller omgivning. Du sa att jag kan vara "bara" Anna med dig, och det är jag. För jag känner att vi kan vara oss själva med varandra. Jag känner att vi har börjat bygga på en vänskap, en vänskap som jag hoppas kommer hålla länge. Och så länge ärligheten och förståelsen finns där mellan oss, så kommer det att bli så.

Och jag som var så nervös första gången vi pratade att du skulle tycka jag var konstig. haha...

Jag är glad att du ger mig det förtroende som du nu kommer att göra.

För jag kände igår, när vi pratade, att vi verkligen börjar lära känna varandra. Inte bara sådär ytligt, utan mer som vänner gör.

Jag är glad att jag börjat lära känna dig mer :)