Saknar Yaya. Saknar hennes skall, hennes muttrande när hon flyttar på sig från sängen till golvet, att se hennes ögon glittra av glädje, känna hennes mjuka päls under mina händer. Det är 1 år 14 veckor och 6 dagar sedan hon avlivades.

Hon var min drömhund. Visst var hon billig många gånger, men jag slutade aldrig att älska henne.

Saknar att ha hund. Får ju låna Maries Disa och grannens Blondie om jag vill, tills jag känner mig redo för en egen hund igen.

Men hur underbart skulle det inte vara om jag fortfarande hade Yaya (och hon skulle vara frisk).

Nä, nu ska jag försöka sluta skriva för tillfället... Känner att tårarna inte är långt borta.

Lägger upp lite bilder från hennes sista dag i livet.

Yaya pussar Thor.

Yayas sista promenad.

Jag och Yaya pussas innan vi går in och väntar på veterinären.