Visst, jag saknar Lars. Men inte betyder det att jag kommer gnälla om att bli ihop med honom igen. För det funkade inte för oss som ett par. Det var vi överens om, det kände vi båda två. Speciellt då inte dom rätta känslorna fanns kvar. Men det var ändå en trygghet.

Men vart fan är min trygghet nu? Visst har jag Thor, men det är jag som är hans trygghet. Men visst känns det ändå tryggt att ha honom nära.

Känner att jag behöver skriva av mig lite, för att bearbeta lite åt gången. Kan ju inte släppa ut allt på en gång. det där med bryta ihop och gå vidare. Är ju lite svårt att göra för mig, har ju Thor att tänka på, att försöka skaffa nya rutiner, ett nytt liv, ett nytt hem. Jag försöker sysselsätta mig med saker för att inte tänka, försöker ha sällskap, men känner att det är dags att vara själv också. Jag försöker som sagt bearbeta lite åt gången, på kvällarna när Thor sover. Men det kommer bli ett långt arbete, för jag kan inte gråta hur mycket som helst, inte skrika ut alla mina känslor... jag måste vara tyst. Vill ju inte väcka Thor eller oroa honom. Så jag gråter lite varenda kväll då alla tankar och känslor svämmar över. Men gråter bara så mycket att jag kan somna eller samla mig igen. Ibland så händer det någongång under dagen, som nu. Men jag brukar ändå kunna återhämta mig väldigt snabbt så länge jag inte pratar, för då brukar jag kunna stänga av mina känslor eller trycka undan dom. För nu måste jag vara stark. För Thors skull.

Känner att jag nog kommer bli en bitter-Anna igen, ni som kände mig förr. Men det hjälper mig igenom det här. Jag är då egentligen inte bitter mot människor, jag är mest en cyniker.

För ärligt talat. Livslång kärlek.. det existerar bara mellan förälder och barn. Någon annan kärlek finns fan inte, inte iallafall som håller i sig. Visst finns det gamlingar som varit ihop i typ 100 år, men det är för att med tiden är det bara en vana, en rutin, man vet inget annat liv än att vara ihop med just den personen. Och sen så blir man senil med åldern och glömmer bort alla misstag den andra och man själv gjort. Och när man ändå vet att kärlek inte är livslång, varför blir man då ihop med en människa? Visst kan man få en fin tid tillsammans, men det kan man få utan att vara ihop. Sex är alltid sex. Närhet är alltid närhet. Man ska inte behöva fästa sig så mycket vid en enda människa. Visst, man kan inte rå för sina känslor. Men bara för att man älskar någon så behöver man inte bli ihop, det kan man bestämma över. Men så är ju världen, när man älskar varandra så ska man bli ett par och bilda ett liv tillsammans, helst skaffa barn också. Men om man ändå vet att kärleken inte är livslång, så vet man att allting har ett slut. Och att när det tar slut, så kommer smärtan. Och har man barn tillsammans, så kommer det bli så mycket svårare att gå vidare med sitt liv som ensam, eftersom man måste träffa personen hela livet pga barnen. Så varför gör man det?

Och nej, jag ångrar inte min tid med Lars, och nej, vi är inte osams. Och jag ångrar verkligen inte att jag och han fick Thor. Thor är det bästa i mitt liv. Thor är min enda livslånga kärlek.

Så... nu har jag skrivit av mig. Funderade först på att lösenords skydda inlägget, för jag inte ville att någon skulle tycka synd om mig eller få skuldkänslor. Men sen kände jag, att det här är en del av mig. En del av den jag är. Men nu ska jag ta på mig min "må-bra"mask och krypa in i mitt skal igen.

Så.. jag mår bra.

Min favoritlåt. One Last Breath med Creed. Hörde den första gången då jag började dejta Lars. Den är så jävla bra. Men sista versen... ja... funderade först på att inte skriva ut den, för att den kan misstolkas.. Men vill jag visa hela "låten", så får den vara med ändå.

Please come now I think I'm falling
I'm holding to all I think is safe
It seems I found the road to nowhere
And I'm trying to escape
I yelled back when I heard thunder
But I'm down to one last breath
And with it let me say
Let me say

Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking
That maybe six feet
Ain't so far down

I'm looking down now that it's over
Reflecting on all of my mistakes
I thought I found the road to somewhere
Somewhere in His grace
I cried out heaven save me
But I'm down to one last breath
And with it let me say
Let me say

Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking
That maybe six feet
Ain't so far down

Sad eyes follow me
But I still believe there's something left for me
So please come stay with me
'Cause I still believe there's something left for you and me
For you and me
For you and me

Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking

********************

Ska se om jag vet hur man klistrar in den fram youtube. jag har ju inte så bra minne på hur man gör sånt :P

Musikvideon är lite.. ja... men man får höra låten iallafall.. tror jag. för jag har ingen högtalare på den här datorn :P

Idag har man har fullt upp, samtidigt som man egentligen inte gjort något speciellt.

Bettan och Henric sov här igårnatt, det var roligt med sällskap och att spendera lite mer tid med lilla Henric också ^^ Det enda som sabbade kvällen igår var det som kom från mitt förflutna, men jag lyckades sansa mig tillslut ändå.

Idag så var Bettan och Henric här till på eftermiddagen. Det var lite krångligt vid läggningen på dagen då ungarna turades om med att väcka den ena och somna själv. Men det löste sig ändå.

Ikväll så har det varit några små olyckor, men som tur var så blev ingen allvarligt skadad. Thor ramlade och tog tag i gardinen så då föll en av mina glaskupor för ljus ner, gardinstången måste ha svajat till eller nått, så det flög glas. Thor fick ett litet sår på fingret, men det var ju ingen fara mer med det. Men det var otäckt när Lars kom ut till mig på balkongen och berättade det och jag såg att Thor hade blod på handen. Men det är väl sånt man får räkna med som förälder, att olyckor händer. Sen så när Lars och co åkt iväg och Thor somnat gjorde jag nudlar för första gången på länge. Hade bara inte räknat med en katt i mina nudlar. Jag satte mig i soffan ju med nudeltallriken i knät och skulle precis ta fjärrkontrollen till tvn då Zigge helt plötsligt hoppade upp, rakt i tallriken. Han kutade fort iväg och jag efter, för jag ville kolla så han inte brände sig. Det ser faktiskt inte ut som om han brände sig och han går normalt, så det är nog lugnt.

Men vilken kväll. Är helt slut, och ska nog lägga mig tidigt.

Men kul! eller NOT! Mitt förflutna har kommit ikapp mig. Jag kände på mig att det skulle ske någongång, för kände på mig att jag inte kunde lita på den personen. Men jag hade hunnit glömma bort det, eftersom det varit så tyst så länge. Men BRAAAAAK sa det och sen dök det upp igen. Fan också! Varför ska det ske just nu? Just när det tagit slut mellan mig och Lars, så kommer det mer dåliga saker från andra. Fan också. Så då är mitt rykte nere i skiten igen. Fan också. Skulle behöva en kram just nu. För det är otroligt jobbigt när det förflutna jagar en och slår en medvetslös nästan. Jag försöker just nu att hålla tillbaka tårarna. Men det är svårt. Önskar att en viss person var här nu, en som alltid fanns för mig, den famn jag känner mig trygg i. Någon som jag alltid gråtit hos när jag behövt. Men måste lära mig nu att gråta själv, fast i och för sig så kan jag det, men det känns tryggare med en axel att luta sig emot. Och inte vilken axel som helst. Men vill inte ringa den personen, vill inte känna mig påträngande. Tårarna rinner och jag har fått huvudvärk. Fan för det förflutna! Hoppas inte den här jävla skiten kommer förstöra mer för mig än den redan gjort. HELVETE!

Kan inte skriva... ångesten blir större om jag skriver.. släpper ut för mycket. vill inte avslöja vad det är, räcker att jag mår skit redan att det är någon som vet.

TACK DITT AS!

Ja, så blev man singel igårkväll.

Jag och Lars var helt överens och är goda vänner nu istället för ett kärlekspar.

Och det här var mitt lugnaste avslut någonsin. Vi höjde inte rösten en enda gång och pratade lugnt och sansat hela tiden. Visst grät vi, men det är också mycket pga Thor. Men vi har kommit överens om hur det kommer bli med honom. Vi ser till Thors bästa båda två. Vi har inga negativa tankar eller känslor om varandra och det känns skönt. Men jobbigt, det är det ju självklart. Men det är ju som Lars sa, det är ju tryggheten man har haft. Och nej, ingen av oss har varit otrogen eller har känslor för någon annan. Det blev bara som det blev. Jag kommer alltid ha känslor för honom, dom försvinner ju inte. Han är ju trots allt den person som jag delat nästan två år med och som jag valde att skaffa barn ihop med, och se där, vi har ju en underbar liten Thor nu.

Nu ska jag leta efter en mindre lägenhet. Har redan ringt försäkringskassan angående Bostadstillägg och bostadsbidrag. Måste in till pitebo också och säga upp parkeringsplatsen. Kommer ha kvar den till september om inte dom har någon som köar för att få en plats, då blir jag av med den tidigare.

Och jag kan inte tacka Bettan och Anders nog för att dom ställer upp. Bettan kom hit ganska snabbt och Anders kom strax därefter, han åkte t o m och köpte mosbricka på statoil till mig. Helt underbar bror jag har ^^

Men nu springer Thor omkring med datastolen medans Zigge ligger och sover på den, haha.

Idag gick jag upp med Thor vid 6:30. Han hade lyckas med att kissa utanför blöjan, så jag fick duscha av honom, men bara midjan och neråt, ville ju inte att han skulle frysa senare på dagen. Sen så har vi lekt en massa, gått på promenad till affären i kylan, sen så har han testat mitt tålamod. Som han gör nu också. Så det verkar som om jag inte får skriva nå mer här. För då jag säger åt honom så skrattar han bara, det är en lek för honom. Så det är väl bara för mig att leka med honom mera. Hoppas att Lars kommer hem snart och tar över så jag får lite andrum.

Om du inte vet vad du gjorde fel, vad som gick fel, så får du leva med det. Jag har förklarat det en gång vad du gjorde, hur jag kände mig när du agerade såsom du gjorde. Du kan alltid läsa mailet igen. Du agerade jävligt fel efter du fick mailet. Det var det som brände alla broar. Så då vet du. Du hjälpte inte, tvärtom, du stjälpte mig när du gjorde som du gjorde.

Nu måste jag verkligen sluta. Thor är galen ^^

Helt underbart att få träffa Lars och katterna igen. Zigge blev alldeles galen när han såg mig från fönstret. haha.

Jag känner mig utvilad och redo att påbörja ett nytt år. Tack mamma. :)

Thor har gått omkring och jagat katterna, och nu håller han på att knappra på TV:n.

Ska ta bort han därifrån och leka med honom, so Bye! 

Glömde säga GOTT NYTT ÅR! på er :D

Jag ska fira det ensam med Thor hos mamma, fast utan mamma. Ponta skulle hålla mig sällskap, så ska vi se på filmer förmodligen :)

Hoppas ni får ett bra firande. ^^